Generaldomare i Ukraina under Mazepas hetmanskap var Vasilij Leontevitj Kotjubej. Släkten härstammade från en förnäm tatarisk ätt, som i sextonde århundradet inflyttade till Ukraina och med Andrej Kotjubej antog den ortodoxa läran. Dennes sonson Vasilij tjänade hos Dorosjenko samtidigt med Mazepa och skickades till Turkiet med viktiga papper. Men när dessa blevo stulna från honom på vägen, tordes han ej återvända till Dorosjenko i Tjigerin, utan övergick till Samojlovitj, hos vilken han avancerade till generalskrivare (sekreterare). Han var en av dem, som undertecknade anklagelsen mot Samojlovitj. För sina goda tjänster utnämndes han av Mazepa till generalskrivare vid ungefär 60 års ålder och fick 1700 i Moskva stolnik-titel. Då han på grund av sin höga ålder ville avsäga sig ämbetet, valdes han enhälligt till generaldomare i Ukraina, och den hittillsvarande domaren måste med eller mot sin vilja avgå. Av Mazepa fick han byarna Jaroslavets, Rudovka och Dikanka (i guvernementet Poltava), delvis ännu i den furstliga släkten Kotjubejs ägo, och ansågs mycket rik. Själv ville han låta påskina motsatsen: »Mången håller mig för rik utan att besinna, att jag har saknat tillfälle att samla pängar. Inte har jag sålt oxar på Danzig och inte har jag destillerat så mycket brännvin, att jag kunde sälja 30–50 fat i gången. Det har aldrig lyckats mig att sälja mer än fem fat i stöten. Min snaps har blott sålts i krogarna, och inkomsterna slukades av utgifterna, ty jag måste kläda både barn och husfolk.»
Hans hustru, Ljubov, var dotter till den förnäme Poltava-översten Fedor Zjutjenko. I allmänhet voro Ukrainas dåtida kvinnor modiga, energiska och inflytelserika, och »Pani Vasilevaja», såsom hon kallades, utgjorde ingalunda ett undantag från den regeln. Såsom bevis på hennes manhaftighet anföres, att hon handgripligt tuktade sina drängar, om de tredskades, och vid ett tillfälle hade hon
