64
låtit ge en karl stryk därför att han ej ville dricka det brännvin, som hon bjöd.
Makarna Kotjubej hade två söner, Vasilij och Fedor, samt två döttrar, Anna och Motra, av vilka den äldre blev gift med Mazepas systerson Obidovskij. Men på den yngre, åt vilken Mazepa stått fadder 1684, kastade den gamle hetmanen själv sina lystna blickar, sedan han blivit änkling (1702), och friade formligt år 1704 – trots den stora skillnaden i ålder. Den ukrainska tärnan var då ännu icke tjugo vårar, under det att Mazepa efter en ganska stormig levnadssommar hunnit ett gott stycke in på livets höst och, lågt räknat, vid detta laget måste ha haft åtminstone ett par och sextio år på sin syndiga nacke. Men Motra tyckes ej ha varit obenägen för det ojämna partiet – även det lillryska kvinnohjärtat har sina fördolda kammare, och Nordberg hade nog rätt i sitt påstående att Mazepas ögon hade »brinnande eld och hans tal förstånd med mycken beskedlighet.»
Men giftermålet strandade på den ortodoxa kyrkolagen och på fru Ljubovs energiska motstånd. Och herr Kotjubej, som givetvis stod under toffeln, vädrade däri »satans funder» och gav sin förman-friaren korgen eller »svarta soppan», såsom det heter på polska. Den grekiska kyrkan förbjuder nämligen giftermål mellan gudfader och guddotter. Mazepa tog då sin tillflykt till list och lyckades värkligen göra flickan så kollrig, att hon rymde från föräldrahemmet och uppsökte hetmanen. Han bodde i Baturin, under det att Kotjubej då vistades i det två verst därifrån belägna Gontjarovka. Såsom postillons d’amour tjänstgjorde drängen Demjan och pigan Melasjka, vilken spionerade hos Kotjubejs. En gång skickades Demjan till Gontjarovka med färsk fisk för att fägna svärföräldrarna in spe, och han hade därvid i hemligt uppdrag att säga åt Motra i enrum: »Kom och träffa hetmanen, ty han längtar att få se dig och han förgås av trånad. Du skall få fem,
