70
böja mig för er, och därför ber jag ödmjukligast om nådigt överseende och förlåtelse.»
Men när Mazepa besvarade dessa utgjutelser av ett synbarligt förkrossat fadershjärta, blev tonen en annan, ty gent emot underordnade kände han sig sadelfast såsom Lillrysslands hetman och tsarens ställföreträdare. Det morska och fräcka svar, vari han lyser med sin bokliga lärdom och får ett tillfälle att utösa sin ilska på fru Ljubov, var av följande lydelse:
- »Herr Kotjubej!
Du frambär till oss någon bedrövelse som du har på hjärtat. Men hellre borde du beskärma dig över din sturska, pratsamma hustru, vilken, såsom jag märker, du inte kan eller förstår att hålla i styr och lära henne begripa, att man måste lägga samma betsel på ett sto som på en hingst. Hon och ingen annan är skulden till din bedrövelse, om någon sådan verkligen finnes i ditt hus. Hon flydde, den heliga martyren Barbara, från sin fader Dioskor, icke till en Hetmans hus, utan till den eländigaste ort bland stenarna och fårastallen, för sin dödliga skräck. Sanningen att säga skall du aldrig bliva fri från bekymmer och känna dig riktigt säker på din hälsa, så länge du ej spyr ut ur ditt hjärta den upproriska ande, som du, så vitt jag kan förstå, har inom dig icke så mycket av naturlig skröplighet som av din hustrus uppblåsthet. Och om nu, genom Guds misshag, dig och hela ditt hus vederfares någon ofärd, så klaga och jämra dig ej över något annat än över din och din hustrus förbannade stolthet, fräckhet och sturskhet! I sexton år haver jag haft misskund och överseende med edra många och stora förseelser, döden värda; men jag finner, att mitt tålamod och min välvilja ej kunnat uträtta något gott. Men om du i ditt paskillartade brev syftar på något osedligt, så vet jag intet därom och fattar det icke, om icke att du själv handlar osedligt, då du lyssnar
