»Soppan glindrande står och ser
över bordet kring maten ner.
Klara soppa, som skimrar så,
sköna soppa med ögon på,
— o hur är du så kall ändå?
— o hur är du så kall ändå?
— o hur är du så kall, hur är du så kall ändå?»
»Stod du icke i kylig prakt
i terrinen med stolt förakt,
kanske skulle då min du bli,
sköna soppa med klimpar i,
— men nu får du gå kall förbi,
— men nu får du gå kall förbi,
— men nu får du gå kall, — nu får du gå KA—LL förbi!»
»Bravo! da capo!» skrek gripen, och den Falska Sköldpaddskalven hade just börjat sjunga om hela visan, då i fjärran hördes ett rop: »Processen börjar!»
»Kom fort!» ropade gripen och tog Alice vid handen och rusade av utan att vänta på sångens slut.
»Vad är det för en process?» flämtade Alice, medan de sprang, men gripen bara flåsade: »Kom fort med!» och sprang allt hastigare, medan de vemodiga orden av den Falska Sköldpaddskalvens sång förtonade i hopplös förtvivlan:
»— men nu får du gå kall förbi,
— men nu får du gå kall, — nu får du gå KA—LL förbi!»
