ELFTE KAPITLET.
Stulna tårtor.
När gripen och Alice kom fram, satt Hjärter Kung och Drottningen hans Dam på sina troner, omgivna av en stor skara av allehanda småfåglar och djur samt av hela kortpacken. Hjärter Knekt stod framför dem slagen i bojor, med en krigare på vardera sidan; och bredvid kungen stod den vita kaninen, med en trumpet i ena handen och en pergamentrulle i den andra. Precis mitt i domssalen stod ett bord med ett stort fat med tårtor på; de såg så goda ut, att Alice blev riktigt hungrig bara av att se på dem. — »Jag önskar att processen vore över», tänkte hon, »och att man skulle bjuda omkring förfriskningarna.» — Men det såg inte så ut tillsvidare, och därför började hon se sig om för att fördriva tiden.
Alice hade aldrig varit med vid en process förut, men hon hade läst om dem i böcker, och var mycket stolt över att hon visste namnet på nästan allting här. »Det där är domaren», sade hon för sig själv, »för han har en så stor peruk.»[1]
Domaren, det var kungen; och han bar kronan ovanpå sin peruk (titta på titelplanschen, så får du
- ↑ I England bär domaren alltid en stor vitpudrad peruk när han dömer; — annars blir domen inte riktig. Ö. a.
