Sida:Alices äventyr i underlandet 1921.djvu/133

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
127

»Det gör detsamma!» sade kungen och såg helt belåten ut, »Ropa upp nästa vittne!» och sedan viskade han till drottningen: »Hör du, min älskling, — du får lov att korsförhöra nästa vittne! jag får riktigt huvudvärk av det här!»

Alice tittade nyfiket på den vita kaninen, som mumlade igenom listan; hon undrade vem nästa vittne skulle bli; — »tillsvidare har de just inte fått veta mycket av sina vittnen», tyckte hon. Tänk dig hennes förvåning, då den vita kaninen med hög och ljudlig röst läste upp namnet: »Alice!»