10
Bäst det var såg hon ett litet bord med tre fötter, och hela bordet var av bara glas, och ovanpå det låg en liten guldnyckel, och först tänkte Alice att den skulle passa i något av låsen; men antingen var låsen för stora eller nyckeln för liten; i alla fall så öppnade den inte en enda dörr. Men då hon för andra gången gick salen runt, så såg hon ett litet förhänge, som hon inte hade lagt märke till förut, och bakom förhänget var en liten dörr, bara omkring en halv meter hög, och i den dörrens lås försökte hon den lilla guldnyckeln, och tänk så roligt! den passade!
Alice öppnade dörren och såg att den ledde in till en liten gång, inte mycket större än ett råtthål. Hon lade sig på knä och tittade in, och där var den vackraste trädgård du nånsin har sett. Vad hon längtade att komma ut ur den mörka salen och få spatsera omkring bland alla de vackra blommorna och de svala springbrunnarna! — men hon kunde inte ens sticka in huvudet genom den smala dörren; »och om jag också kunde pina in mitt huvud dit», tänkte den stackars Alice, »så tjänar det ändå till bra litet utan mina axlar! Om jag bara kunde skjutas ihop som en kikare! Jag tror nog jag kan det, bara jag först kommer under fund med hur jag skall börja!» För, ser du, det hade hänt så många underliga saker nyss, att Alice hade börjat tycka att det inte just fanns någonting som var omöjligt.
Inte tycktes det tjäna till mycket att bli där och titta; så att Alice gick tillbaks till det lilla bordet; — hon hoppades halvt att hitta en annan nyckel, eller åtminstone en bok med regler om hur man skall bära
