Sida:Alices äventyr i underlandet 1921.djvu/18

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

12

rödglödande brandstake bränns om man mycket änge håller i den, och att om man karvar mycket djupt omkring i sina fingrar med en kniv, så börjar de nästan alltid blöda, och att om man dricker ur flaskor som det står GIFT på, så blir det ganska otrevligt om en stund.

Men på den här flaskan stod det inte GIFT, och därför smakade Alice på den, och den smakade väldigt bra, (ser du, det liknade mest en blandning av körsbärsbakelse och limonad och kalkonstek och ananas och karameller och smörgås på rostat bröd), så att hon hade nog snart gjort slut på den.

»Det här var skojigt!» sade Alice. »Jag tror jag skjuts ihop som en kikare!»

Och det gjorde hon också: nu var hon bara en fjärdedels meter hög, och då lyste hon riktigt upp av glädje, för nu tänkte hon att hon var lagom stor att gå in genom den lilla dörren och in i den vackra trädgården. Först väntade hon ändå litet för att se om hon skulle bli ännu mindre; hon var nog litet orolig för den saken, »för jag kan ju förstås bli alldeles slut, som ett stearinljus, Och då undrar jag just hur jag skulle vara?» sade Alice. Och hon började undra hur en släckt ljuslåga månde vara, för hon kunde inte påminna sig hur den såg ut.

Men efter en stund märkte hon att ingenting vidare hände, och då försökte hon gå in i trädgården; men tänk, den stackars Alice! När hon kom fram till