Sida:Alices äventyr i underlandet 1921.djvu/30

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

24

så bra hund, för den är värd sina modiga hundra pund när det gäller att ta råttor och m — åh förlåt!» utropade Alice i bedrövad ton, »nu har jag visst sårat dig igen!» För mösset simmade bort från henne av alla krafter, så att hela floden upprördes av väldiga svallvågor.

Då ropade Alice så vänligt och milt: »Snälla lilla möss! kom tillbaka! vi ska varken tala om kattor eller hundar, om du inte tycker om dem!» När mösset hörde det, vände det om och sam långsamt tillbaks till Alice; det var alldeles blekt i ansiktet — av vrede, tänkte Alice, — och viskade med bävande röst: »— Kom, låt oss simma till stranden, så skall jag berätta för dig om mitt sagolika liv; — då förstår du nog varför jag hatar kattor och hundar!»

Det var hög tid att simma till stranden, för hela floden var full av fåglar och djur, som hade trillat ner i den. Där var en anka och en dodofågel och en papegoja och en örnunge och många andra lustiga djur. Alice simmade förut och de andra efter, och så kom de alla till stranden.