Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
60
inte skulle höra henne; och när hon åter tittade fram, var Fisklakejen borta, och Grodlakejen satt på marken nära dörren och stirrade dumt upp i vädret.
Alice gick blygt fram till dörren och knackade.
»Det är onödigt att knacka», sade Grodlakejen, »och det av två skäl. För det första är jag på samma sida om dörren som du; och för det andra för de ett sådant oljud därinne att ingen ändå kan höra dig.»
Och därinne fördes verkligen ett fasligt oljud — ett ideligt tjutande och nysande, och då och då ett