någon af alla de andra som fallit öfver honom efter hans senaste recension. Han öfvervakade repetitionerna samt gaf i synnerhet Alina råd och anvisningar, som hon fann öfverflödiga, men tog emot med sitt älskvärdaste uttryck.
Teaterdirektören fordrade ännu flere ändringar och strykningar. För det mesta måste Elof gifva efter, men det grämde honom djupt, att direktören skulle ha en sådan makt.
»Han förstår ingenting», brukade Elof säga åt sina vänner.
»Det är för tungt alt igenom», förklarade direktören, dä han talade om det nya skådespelet.
»Det väger mer än vanligt», sade Elof. »Stora tankar tynga i vågskålen.»
»Önskligt vore, att tankarne fått en mera dramatisk form», invände direktören och strök åter en half, till och med en hel scen här och där.
Elof skulle ha förtviflat öfver en sådan konstfiendtlighet hos scenens styresman, om Alina icke uppmuntrat honom. Hon var under denna tid outtröttlig i sin finkänsliga ömhet. Också kände Elof sig i sjunde himmeln.
Barman och öfriga beundrare och blomsterslösare funno Alinas uppförande mycket besynnerligt. Hvarför hade hon ej uppslagit förlofningen, sedan fästmannen skrifvit den skandalösa recensionen?
