Bäck och talade till honom såsom ville de trösta honom. Det var människovänligt och vittnade om konstnärernas goda hjärta, men vänligheten plågade den som var föremål därför.
Elof gick ifrån dem, men en af skådespelarne kom efter honom, tog hans arm och drog honom med åt Skeppsholmsbron för att få prata med honom. Det var samme man i hvars sällskap Elof gjorde sin morgonvandring efter gästabudet hos Albin Berg. Han var en vänlig och gladlynt person, hvilken talade mycket förståndigt om Elofs skådespel, i hvilket han haft en god roll och som han fann vara högst aktningsvärdt, fastän det haft otur, samt kom slutligen in på kapitlet om Alina Frank, som nu skulle lemna både teatern och ...
Elof häjdade den välvillige talarens ordström.
»Tiderna förändras», sade skådespelaren. »Nog kommer jag i håg, då du ville, att jag inte skulle tala om annat än ... se så, ursäkta! Nå, nu får du fria händer med dina teaterartiklar.»
»Jag kommer aldrig mer att skrifva om teatern», förklarade Elof, »och ej häller tänker jag skrifva recensioner i andra ämnen.»
»Hvad säger du?»
»Som du hör. Hvad tjänar sådant skrifveri till? De fleste recensenter begripa inte hvad de skrifva om, och de få som kanske verkligen förstå sin sak begå ändå ständiga misstag. Hur
