Niklas Jakobsson envisades med att det vore »Goda Hoppet», förtäljde Jakobina vidare, ty det funnes ingen annan brigg i hela verlden som vore riggad på det viset, och Jakobina hade icke kunnat motsäga fadern.
»Briggen går förlorad», hade den gamle fiskaren sagt, under det han i brådskande fart gjorde sin segelbåt i ordning för att söka kryssa sig fram till fartyget och få det att ändra kurs, innan det vore för sent. Det hade varit helt nära Svartskär, bort åt Skarpbrotten, en af de farligaste punkterna på kusten, där briggen hade gått för fulla segel. Det började mörkna ...
Om du hade hört Jakobina berätta, skulle du hafva föredragit det framför själfva fru Hwassers framsägande af den härligaste skaldestycke. Det var så enkelt och okonstladt, men därför så mycket mer gripande, så utan alla grannlåter och fritt från känslosamma utgjutelser. Det var som i ett stycke med naturen omkring oss, storartade böljslag och stormens friska fart. Jag makade mig närmare henne för att få höra bättre, ty många ord voro nära att gå förlorade i blåsten. Corneliusson tycktes nu igen hafva sin uppmärksamhet endast på seglen och rodret, men det syntes dock på hans ansigte, att han lyssnade ifrigt till berättelsen.
Det började mörkna, sade Jakobina, när hennes far fick sin båt i ordning och satte ut till
