kropp och hvitt hår kom släpande med en ung »måge», som han fångat, och ville att jag skulle köpa fågeln, men jag hade icke plats för några fiskmåsar i mina fickor.
Fullväxt folk syntes just icke till, med undantag af en och annan kvinna. Alla männen voro ute på sjön, de flesta på fiske, andra på långresor med handelsfartyg, af hvilka många nu mer höra hemma i Bredgrund som snart har stor sjöfart. Men så kommo vi till Bengtas hem. »Är det också ett kaptenshus», frågade jag, då jag såg den hvitmålade gafveln och de hvita gardinerna innanför de klara rutorna.
Nej, fader Olaus är icke kapten, men har varit styrman och förtjänar nu pengar på att segla med badgäster. Bengta stod i dörren, krusade och neg och tycktes vilja visa, att hon förstod sig på herrskapsskick. Detta stötte mig och jag tyckte icke om Bengta, ehuru hon nog också är både vacker och rask, kan ro en båt i svår sjö och icke fruktar en neddoppning i den salta vågen. Ingendera af flickorna tycktes hafva tänkt på att de kunde behöfva byta om kläder sedan de legat i sjön, men när Bengta kom hem till sitt, började hon tala därom, och jag misstänker, att det skedde endast för att visa, det hon vore ganska väl försedd med gångkläder samt kunde dela med sig åt Jakobina.
Fader Olaus bor bättre än du kan föreställa
