seglingen från Bredgrund, då han, i det vi nalkades Svartskär, lät mig veta, att han haft en son, som varit med på det förolyckade Goda Hoppet. Stackars Corneliusson, tänkte jag, och jag sade det väl också, men det öppnade icke gubbens hjärta mer för mig.
Och nu satt han så förtroendefullt och utgöt sina bekymmer för en ung kvinna som var af så himmelsvidt olika natur med honom! Skulle hon förstå sig på hvad man kallar det verkliga folket bättre än jag som just sökte dess sällskap, som hyste deltagande för dess sorger och fröjder, som sökte intränga i dess lifsåskådning, lära mig känna alla dess förhållanden och kanske äfven slå mig ned bland det för alltid? Ja, vet du Alrik, på något sådant hade jag verkligen tänkt, och det på fullt allvar. Jag ville, såsom jag någon gång förut sagt dig, hinna upp till att varda människa och slippa från alt det otyg som lådar vid en så kallad verldsman.
Du kan må hända icke tänka dig en kunglig sekreter såsom skärgårdskarl, men jag hade tänkt mig in i den förvandlingen. Jag kom en gång att nämna något därom för fröken Agda, och då hon skrattade åt mig, förklarade jag helt uppriktigt och sanningsenligt, att jag funderade på att köpa en stuga någonstädes i skärgården och på fullt allvar såsom yrke slå mig på fiske. Då skrattade hon endast ännu mer, hvilket gjorde
