More ... stod öfver en dörröppning utan dörr, men den öfriga delen af namnet var bortsprängd. Det var vid fader Moreaus fruktbod. Husets hela framsida var mycket illa åtgången, och boden var en ruin, men i bodkammaren, familjens forna sängkammare-salong-matsal, fann jag en gammal kvinna som med sänkt hufvud och svårmodigt utseende satt och betraktade några torra palsternackor och ett par skrumpna päron. Det var hela frukthandeln, men handeln skulle dock hållas vid lif.
Den gamla kvinnan var mor Moreau som nu arbetade för att uppehålla lifvet, då hon förut sträfvat för att förvärfva en förmögenhet. Det var hvad hon själf sade, sedan jag gjort henne uppmärksam på att vi vore gamla bekanta. Jag frågade efter fader Moreau,
Hon förklarade, att hon icke sett sin man sedan den förskräcklige dagen, då hela kvarteret höll på att springa i luften. Jag förstod henne icke.
»Hade icke den beskedliga kapten Grandfort kommit, så hade vi alla varit förderfvade», förklarade mor Moreau. »Och man min hade varit den förste att störta oss i olyckan.»
Några närmare upplysningar fick jag först efter ett långt samtal, under hvilket jag måste mycket anstränga mig för att rätt uppfatta den gamla kvinnans ofta osammanhängande uttryck.
Jag gick in på gården. Det »normandiska
