»Alina får ursäkta», tillkännagaf dramaturgen med en förtrolig nick, »men mina vänner här önska bli förestälda för min gamle kamrat Bäck.»
Herrar och damer bugade sig med största förbindlighet för den unge kritikern, som många bland dem nyss förut kallat fåne, idiot med mera sådant, och hvars hand de nu tryckte med en värme, som nog kunde vara uppriktig, under det de enstämmigt försäkrade sig vara mycket lyckliga öfver att få göra doktorns angenäma bekantskap.
En gammal komiker skakade Elofs hand i ett par minuter och bedyrade med stark patos:
»Riktigt roligt, riktigt roligt!»
Elof kände sig besvärad, men nu gaf betjänten till känna, att det vore serveradt.
»Till bords, mina damer och herrar!» ropade värden plötsligt och bjöd en äldre skådespelerska armen.
»Här är alltid valfrihet», anmärkte Alina, »och man är inte bunden af förut bestämda platser. Jag får kanske be doktorn föra mig till bords, eftersom man anser, att ett fruntimmer, vore hon också fri som en skådespelerska, inte kan gå ensam för att skaffa sig en bit mat.»
Elof skyndade att godtgöra sin försummelse, bjöd konstnärinnan armen och begaf sig med henne och det öfriga sällskapet till matsalen.
Det var ett ganska stilfullt dekoreradt rum
