med taflor at August Jernberg, Anna Norstedt, Lund, m. fl. svenska stillebensmålare.
Bordet gaf en festlig anblick. Bronskandelabrarne, fruktskalarne och borduppsatserne sågo ut som gamla florentinare och voro åt minstone unga parisare. Alt var högst smakfullt och måste ha kostat mycket pengar.
»Hvilken utmärkt grupp på den där kandelabern», sade Elof för att säga något till sin vackra granne.
»Ja-a», svarade hon ganska liknöjdt. »Hvad tycker ni om pjesen? Säg mig det fullt uppriktigt.»
»Bergs nya stycke? Hvad jag tycker såg ni väl i morse i bladet.»
»Hm!» smålog Alina. »Jag menar så här i förtroende. För min del är jag alldeles förtjust i stycket. En sådan roll har ännu ingen skrifvit åt mig.»
»Alldeles utmärkta ostron!» utropade förste älskaren, en ung man på några och fyrtio år.
»Snälla doktorn, skaffa mig en roll», hviskade Elofs granne på vänstra sidan, en liten förhoppningsfull elev, som nyligen flyttats från ballettskolan till talscenen. »Inte kan det lilla jag har att säga i hr Bergs pjes kallas någon roll. Jag får aldrig någon riktig roll, om inte doktorn skaffar mig.»
Elof kände sig smickrad, men bedyrade, att
