Sida:Alina Frank; Bland bränningar; Röda fanan.djvu/83

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
69
ALINA FRANK.

»Det är ju riktigt lyckligt att älskas af en recensent ...»

»Inte ett ord mera!» afbröt Alina, som tycktes väckt till medvetande af det senaste yttrandet. »Det ar kanske sant, att jag verkligen tycker om Elof Bäck. Nu känner jag det, men jag har själf inte förut vetat af det. Tro mig, Berta, det är rena sanningen. För öfrigt vet jag inte, om det kan kallas verklig kärlek. Någon sådan har jag aldrig känt ända hittils, fastän jag mycket önskat att erfara den åt minstone för ett ögonblick för att veta huru den bör göras på scenen ... Men, Berta, hur kan du misstänka, att jag skulle på något sätt begagna mig af en mans kärlek för att få fördelaktiga recensioner? Det är en ovärdig misstanke och kunde tagas såsom en förolämpning.»

»Tra la la!» sjöng den glada skådespelerskan. »Du får inte bli ond, ma belle. Nog vet både du och jag, att människohjärtat är en underlig komposition. Inte rå vi aktriser för, om vi blanda i hop kärlek och vackra recensioner. Därför är det väl inte sagdt, att vi skulle vara så lumpna, att vi sålde oss för en recension.»

Väninnan tog afsked. Alina gick i djupa tankar fram och till baka. Hon tyckte sig ha undergått en stor förvandling. Vore det kärlek hon kände? ... Ja, Elof Bäck var en högst älskvärd man och henne ömt tillgifven. Men borde