PROLOGUS.
Höge/ Läge/ Tiänare och Frij/
Eder alle tilbiude Wij/
Mycken Lycka/ Frijdh och Framgång/
Här effter vthi tijder lång/
Och ther hoss wille eder kungöra/
En ömkeligh Tragaedi som j få höra:
Och Åhr effter Christi Födelse:
Ett Tusende Fyrahundrade Elliofwe/
Så tildrogh sigh vthi Swerjes Land/
Som och nu aunorstädes hända kan/
At een Jungfrw aff ährligh Blodh/
Bleff född aff Föräldrar godh/
Aff Gudh bleff skapat vthan meen/
Medh vtwärtes fägring reen/
Aff hwilket hon högfärdigh bleff/
Och sigh sielff på Obistånd dreff.
När hon til Manna wuxen war/
Kärleek mången til henne baar/
Doch på itt godt och ährligit sätt/
Thet och medh skäl kunde wara rätt.
Först tilbodz henne en Präst wällärd/
Som icke foor medh någon flärd:
Sedan en Klockegiutare from/
På sitt Wärff fick och ond Swar/
Then fierde war en Hoffman/
Ey helier henne medh Gunst fann
Skäddare Gesell war then femte/
Then hon skamligh neder dämpte/
Then eiette war en Bonde Dräng/
Och på sitt Wärff fick en wäldigh Sång/
The siunde en Skomakare war/
Then fick Snubbor och elaak Swar/
Then åttonde en Smeder from/
Och på samma Ärende kom.
Then nijonde en Kopman rijk/
Aff henne och fick Swaren slijk.
