Hoppa till innehållet

Sida:Amtmannens döttrer.djvu/144

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

144

icke goda nog. Det är lika stor skilnad på dem, som på det thé, vi vanliga jordens barn hålla till godo med och kalla thé, somt det verkliga thé, som kejsaren af det himmelska riket ensam njuter. Det skördas först och är så spädt att det måste plockas med handskar på, sedan insamlarne tvättat sig, som jag tror, 40 gånger.


— — — — — — — — — — —

Ja, det gifves många dylika hårda betingelser i vårt lif, som göra att vi endast ofullständigt kunna motsvara vår bestämmelse. Ja, ja, må det ropas för alla tusentals döfva öron, det är någonting skeft, någonting galet i vår ställning. Skulle icke de bittra klagomålen från ömse sidor ega någon grund? Vi höra dem icke, sägen J. Men de ljuda dock dessa klagomål, likt de oförklarliga nödrop, som tyckas stundom uppstiga ur den klara sjön eller klinga genom luften, men icke alla öron äro så inrättade att de förnimma dem.

Jo, vi förtjena att placeras bättre, vi äro bättre, mycket bättre än det som uppfostran, som våra institutioner och allmänna opinionen stämplat oss till. Det gifves herrliga naturer, som fullt förstå att återvinna sin rätt gent emot den enskilde. Individen firar mången seger öfver slägtets ringhet. Kommer det deraf, att de gifta männen akta vårt kön mera och i umgänget äro älskvärdare mot det, än de unga? De äro det åtminstone i sina fruar och döttrar. Men ingen dame vinner på att bli omtald