Sida:Amtmannens döttrer.djvu/20

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

20

— Jag har sjelf, som du vet, varit offer för den. Efter min fars död. beröfvad alla medel till uppehälle, mottog jag i nödens stund en informatorsplats i Norra Throndhjems Amt. Der fanns en enda fullvuxen dotter i familjen. Jag såg henne med oerfarna ögon, jag var då yngre än du är nu, och det varade inte länge förr än det började verka. Allt sammansvor sig också särdeles dertill. Hon hade en elak, gammal sjuklig drake till mor, en af dessa vampyrer, som bokstafligen nära sitt lif med att tära på sina döttrars. Den stackars flickan hade aldrig vetat hvad ungdom var. Modren tillät henne hvarken dag eller natt vika från sin sida. Jag började således med medlidande. Den knarriga hexan till hushållerska skulle dertill råka att skära smörgåsar tunna som löf, och blanda mycket cicoria i kaffet, för at Bolette, då hon hade veckan, skulle få pyssla om mig desto rikligare. Ingenting är nemligen lättare att besticka än en tjuguårig aptit. Hvad min älskades utvärtes angår, så vill jag blott anmärka, att den enda ungdom i huset för öfrigt var en piga som skelade. Jag hade då för tiden icke specielt slagit mig på tenotomi för skelande, och hade derföre ingen orsak att finna sådana slags ögon intressantare än andra .... pigan skelade, men Bolette skelade icke. Således — vi blefvo förlofvade och jag var det på god tro ännu ett helt år sedan jag återvändt till Christiania. Du känner mina principer i detta fall. Här måste man vara obarmhertig kirurg. Operationen måste vågas, skulle än patienten dö under plågorna.