54
Det skall, det måste komma något emellan! .... Hvarigenom skulle väl jag ha förtjent att bli så lycklig framför mina stackars systrar, framför tusende af mina systrar?
V.
Ute på gården stod Edvard följande eftermiddag, jemte några kamrater, rustad till jagt. Ett par duktiga bondskyttar skulle anföra tåget. Hundarna sleto otåligt i kopplet. Man väntade ännu blott på Georg, som lofvat komma med. Då han var färdig och skulle springa ner, stannade han ovilkorligt vid en dörr, som han hvarje dag var van att gå förbi. Den stod på vid gafvel, emedan pigan just hade haft rengöring till helgen, och tillät honom sålunda att blicka in i ett rum, hvilket han, under de tre år han tillbragt på amtmansgården, aldrig förr hade sett. Det var husets döttrars. Ingen var inne, och han kunde ej afhålla sig ifrån att från tröskeln beskåda detta lilla okända och dock i tankarna så ofta besökta rike, som nu låg utbredt för honom. Rummet var stort och uppfylldt af en mängd olikartade saker. Väggarna voro betäckta med plancher af alla storlekar och slag, hvilka utan urval hängde om hvarandra. Madonna della Sedia måste finna sig uti att hafva en Kleopatra med döende, mot himlen stirrande blickar,
