Sida:Amtmannens döttrer.djvu/248

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

56

verklighet endast betyder att en viss fru eller fröken är en oordentlig fru eller fröken. Begge morgonskorna voro tillstädes och stodo endrägtigt tillsammans på den blommiga mattan. På golfvet funnos hvarken musikalier, ridhatt, handskar eller dylika pikanta saker omkringkastade. Inga stumpar af bref, intet halffärdigt förrädiskt porträtt på bordet. Slutligen nödgas vi äfven bekänna att der alls icke syntes någon smal, snöhvit liten säng. En mörk veckrik gardin dolde hela den ena sidan af rummet. Allt andades frid, enkelhet och likväl en osynlig elegans. Fönstret utåt trädgården stod öppet, skuggorna dansade på golfvet, en bofink qvittrade sin aftonsång i en af popplarna utanför och på fönsterkarmen satt den hvita katten med gnistrande ögon, liksom lyssnande med blandade känslor.

Georg kände en lust att sjunka ner på sina knän, han kunde icke flytta en fot. Då föllo hans ögon på törnrosen, som stod i ett glas vatten på bordet. Den stod der så herrlig och frisk, stödjande sig på sina gröna blad, och böjde sig ut öfver kanten så att det blanka bordet återspeglade dess rodnande bild. Han grep den och fästade den vid sitt bröst. Nästa minut var han nere på gården och nu bar det af helt muntert till skogs.

— — — — — — — — — — —

Georg var närsynt. Han fick sällan något på jagt, hvilket dock icke afkylde hans ifriga jagtlust. Men såsom det ofta går tycktes lyckan vilja söka honom då han minst tänkte på att söka den. Två harar sprungo straxt i början rakt emot den