90
leende; jag menar eljest att jag icke törs aflägsna mig så långt hemifrån, emedan min närvaro snart blir nödvändig derinne. Om ni önskar skall jag visa er omkring i trädgården. Här är en kulle, hvarifrån man har en vacker utsigt.
De nådde toppen af kullen. Under det lummiga buskaget voro några bänkar anbragta, hvarifrån man hade en vidsträckt utsigt öfver dalen. Hela landskapet, fjellklyftan hvarur qvarntaket tittade fram, den brusande elfven, som sedan bugtade sig stilla bort öfver slätten, allt låg mildt belyst af den röda morgonhimmeln. Horisonten flammade och de bortesta åsarne förlorade sig för det bländade ögat, formlösa mot den blanka grunden. Först sköto enkla strålar, fina och glänsande som spindelväfstrådar, ut till dem, så allt flera och flera i ohejdlig hast, och till slut låg hela strålnätet utspändt öfver nejden. Solen var uppe. I ett sådant ögonblick går liksom ett återhållet andedrag, en andaktsfull rysning genom hela skapelsen; menniskan står stum och fåglarna tiga för att stämma upp sitt korus desto fullare sedan. Äfven Sophie stod hänsjunken i den upplyftande scenen. Det är just det sköna i naturen, likasom i konsten, hvilket med detsamma griper oss och väcker aldraförst smärtan, denna själens lättsöfda väktare .... Hennes för ett ögonblick betvingade saknad väcktes nu med fördubblad styrka. Hon glömde hvar hon var och med hvem. Stående på toppen med ena handen öfver ögonen sökte hennes blick under solglansen blott en punkt, toppen af de begge granarne
