Hoppa till innehållet

Sida:Amtmannens döttrer.djvu/294

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

102

VIII.

Vi vilja icke trötta våra läsare med skildringen af den kamp som nu utvecklade sig mellan dem. Det är pinsamt att följa så många strandade försök, så många outröttliga anslag på den ena sidan och på den andra en lika behändig outröttlighet att tillintetgöra dem. Ty det lyckades honom icke — man må finna det otroligt eller ej. Lättare kan man fånga den flyktige ekorren, som svingar sig från trädtopp till trädtopp, än man kan få en qvinna att stå till rätta när hon icke vill det. Slumpen kom här Sophie till hjelp. De många häftiga sinnesrörelserna hade verkat för starkt på henne. Hon blef sjuk och nödgades intaga sängen några dagar, och innan hon kommit sig igen måste Georg göra en af de vanliga förrättningsresorna för Amtmannen. Han hade emellertid haft tid att lugna sig, och han grep till resan med ett slags begärlighet som ett lindrande afbrott i den onaturliga spänningen. Aflägsnad ifrån hennes närhet skulle han dessutom med mera besinning kunna öfverväga det som passerat, äfvensom de medel, hvilka lättast skulle föra honom till målet.

Det var en herrlig hösteftermiddag då han vände tillbaka. Himlen hvälfde sig ren och mörkblå; solen, nära sin nedgång, stod gömd bakom ett moln, hvilket i form af en oerhörd krokodil med uppspärradt gap och gyllene buk lägrade sig öfver de