30
tillbaka ... akta dig min gosse för denna nisse, den har många skepnader och många namn.
Müllers sista ord var ännu då han grep sin vän om begge armarna: Georg, var på din vakt. Begå inga dumheter!
III.
Müller var rest. Georgs första känsla var en lättnad. Hans fordne lärare hade uppträdt med sin vanliga öfverlägsenhet och med ett anspråk på gammal förtrolighet, som Georg icke längre kunde motsvara, men icke heller hade mod att alldeles afvisa.
Detta besök efterlemnade emellertid — ehuru kort det varit — spår i vår väns tillvaro, som han icke sjelf märkte. Den idylliska förnöjsamhet hvarom han talat så belåtet, hade fått en betydlig stöt. En oro hade kommit in i hans sinne. Än drogos hans tankar bort till tidigare förhållanden, hvilka blifvit upplifvade i minnet genom hans samtal med den gamle bekante, än betogs han af en ängslan att Müller verkligen kunde hafva rätt, och att den frivilliga landsflykt, hvari han för ögonblicket befann sig så väl, dock kunde verka slappande på hans ande och hämmande på hans utveckling. De nya händelser tiden frambragt syntes genom afståndets prisma vida vigtigare och intressantare än han kanske på nära håll skulle funnit dem. Han kände längtan efter ett rörligare lif.
