i sanning en glädjande syn alla dessa renliga barn, med sina förnöjda ansigten. Då damerna trädde in i rummet hejdade nyfikenheten ett ögonblick den surrande fliten, men blott för att sedan låta den begynna desto ifrigare igen och väfvarna smälde och rockarna surrade och nålen flög så kringt att det var en lust. Ingenting beklämdt, ingenting inrättningslikt fanns i denna verksamhet. Alla fönster stodo öppna, och utanför på den gröna vallen som sträckte sig nedåt dammen var det också lif och brådska. Här låg tvätt utbredd till torkning och här syntes hela sommaren igenom långa, glänsande dukar på bleket. Några af de mindre flickorna sköljde kläder, andra vredo upp och hängde ut — och en liten sexårig hvithårig tös var sysselsatt med att vakta den sena kycklingkullen så att den måtte hålla sig beskedligt bakom dammen och inte komma fram på kläderna.
Sophie, den tysta, i sig sjelf försjunkna Sophie tycktes finna mer intresse i detta än i allt det hon eljest hade sett. Hon följde det med en viss tankfull uppmärksamhet, som om hon i sitt minne sökt anknytningspunkter, underrättade sig om allt hos Dortha och tog sig vänligt af barnen. Prosten, som med Amtmannen och Bröcher hade dröjt längre i goss-skolan, kom nu och gjorde ursäkter för att han måste lemna sällskapet, emedan han väntade några bönder på besök. Herrarna följde med honom in, medan damerna, under Dorthas ledning, tillika med barnen, skulle besöka trädgården samt göra en tur nedåt Tyridalen. Här lågo flera bruk;
