136
till henne; för oss som skola börja var detta ett vackert exempel.
— Sakta, sakta, låt oss först se att vi kunna få något sjelfva, innan vi tänka på att lyckliggöra andra, hviskade hans svärmor på andra sidan. Amtmannen kastade en bedjande blick på sin fru, men Bröcher, som var van vid detta slags piller, sväljde tålmodigt.
— Ja, jag har beundrat herr prosten, sade hon med sitt huldaste leende. Då man ser den välsignelse ni utbredt omkring er känner man just att dertill fordras något mer än vanliga menniskors goda vilja.
— Ja, sannerligen, sade Rein, med den goda viljan kommer man inte långt. Det fordras en, jag ville nästan säga halstarrig ifver, samt en likaså stark alltid förnyad uthållighet derjemte. I början mötte jag ofantligt många svårigheter. Det simpla folket har alltid motvilja för reformer. Hvad de icke handgripligt kunna beräkna följderna af lika visst som af den skäppa hafra de så i jorden, tro de icke på. Då jag för femton år sedan tillträdde pastoratet fann jag menigheten ytterligt vårdslösad. Allt var nersjunket i fattigdom, okunnighet och laster af alla slag. En gammal styfsint knarr stod i spetsen för torparne. Så länge han lefde var det omöjligt att uträtta något. Barnen voro tröga och uppstudsiga emot skoltvånget; mödrarna skreko att deras barn togos ifrån dem; att de snarare behöfde mera hjelp än att se den de hade sålunda förminskad. Först sedan gubben dött och hans son
