fattat denna uppgift med afseende på dem, så märker man straxt att den icke är lätt. Man måste här gifva dem mycket mera än några aflagda kläder, eller än de smulor af sitt öfverflöd som man icke saknar; man måste offra dem sin tid, sin själ, sin bästa verksamhet. Gåfvorna komma då efteråt såsom belöning, uppmuntran. Det faller af sig sjelf att det är ungdomen man måste taga sig af — för att icke säga bemäktiga sig — med de gamla är det gagnlöst, dem måste man låta dö med den gamla barlasten. Det är ett utsäde som växer långsamt, men man får icke tröttna att rensa bort det qväfvande ogräset, eller fälla modet om något spår af frukt icke på länge visar sig. En hvar måste verka efter bästa förmåga i sin krets och välsignelsen skall ej uteblifva. Jag har haft den glädjen att finna flera efterföljare här inom pastoratet och dagligen komma bönder och egendomsherrar för att begära råd och upplysningar — ofta också blott af nyfikenhet. Min lilla koloni har fått ett rykte som den med tiden hoppas kunna förtjena.
— Vi få väl gifva tappt, herr prost. Ni har så intressant utvecklat ert system att vi intet kunna invända deremot. Min lilla Sophie fick med detsamma sin synd grundligt absolverad.
— Om ett ofrivilligt svalnande för något som förr gjorde mig glädje kan kallas synd, sade Sophie, så känner jag mig verkligen tröstad deröfver. Prosten har visat mig att orsaken ligger mindre hos mig sjelf än i omständigheterna. Men hvarföre skola dessa vara sådana att man icke kan göra godt
