158
varit, tillade han ridderligt, — inte fått göra denna vackra promenad tillsammans med er i ett förtrollande månsken .... Der är fullmånan just uppe i skogsbrynet!
De vandrade sålunda genom dalen till dess yttersta ända och tillbaka igen; då och då stannade de framför husen för att vexla ett vänligt ord med folket. Först då de voro förbi det sista huset och skogen upptog dem i sitt ensliga mörker, blef samtalet åter sammanhängande. Sophie, som i andras närvaro, i synnerhet i sin mors, var fåtalig, blef nu liflig och meddelsam. Rein glömde totalt att det var en adertonårig flicka han underhöll sig med. En adertonårig flicka i Norge är nemligen som oftast nästan ett oting, ett löjligt mellanting åtminstone mellan ett stort barn och en förfelad dame, med hvilken det aldrig faller någon man in att föra ett allvarligt samtal, och för hvilken derföre en egen blandning af pjoller och smicker är uppfunnen. Innan han visste deraf blef han sjelf vältalig, hans bästa, för längesedan skrinlagda tankar fingo ord på nytt. De blefvo heller ingen gång missförstådda eller tillgjordt uppfattade. Det förekom honom till och med som om de vände tillbaka rikare. En äldre mans beundran är alltid varmare än den yngres — den är mindre egoistisk. Han lyssnade med välbehag till hennes fina, förståndiga svar, som klingade genom så mycket barnsligt välljud i stämman. Hvad som i synnerhet fröjdade honom var den friskhet och ursprunglighet, som uppenbarade sig i hennes tal. En ung flicka som hade mod till att vara
