Sida:Amtmannens döttrer.djvu/365

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
173

den omedelbara vård, som eljest föll på Dorthas lott. Den gamla märkte det icke sjelf, ty Sophie hade ett sätt, som lät henne tro att den unga flickan endast handlade efter hennes order.

Simpelt folk duger icke till sjuksköterskor. Det är något som fattas dem, och som den bästa, den ömmaste vilja icke kan ersätta, nemligen själsodling. De se i den sjuke endast den rubbade maskinen, som genom vissa mekaniska medel skall bringas i ordning igen. De känna hvarken förnuft eller måtta. Då de sålunda icke ledas af någon själsbekantskap med den sjuke, och sällan hafva något begrepp om sjukdomens natur, så blir hvarje handräckning lika många felgrepp af dem. Har du någonsin legat hjelplös, öfverlemnad åt en sådan vård på sjuksängen, så minns du säkert huru dessa förträffliga varelser kunna pina och plåga dig, huru de likasom besjälas af en demonisk förmåga att gissa dina önskningar för att handla tvertemot dessa. Kan du minnas huru de väckte dig just då sömnen ändtligen medlidsamt hade tagit dig en stund i sin famn, huru de falla i sömn just när ångesten håller dig vaken? Huru de göra en sak kokande när den skulle värmas litet, eller huru de, när en dryck skulle svalas, föra den iskall tillbaka? Huru skorrande kan icke deras röst vara, huru olidligt hvarje vidrörande af dem? Blott en fin, men tillika öm själ kan vårda sjuka. Dertill fordras ingifvelse. Ingen man kan det, ingen obildad qvinna ... äfven om hon är mor kan det riktigt .... kan gå upp i den lidandes lif och tanke så att hon blir dennes