186
dock ganska bestämdt hennes djupaste smärta. Hennes syster märkte tydligt det intryck de hade gjort och återtog med en ton som hon bemödade sig att göra mildare:
— Glöm det alltsammans. Gud signe dig, hvad skall du grubbla mer deröfver? Den historien är ingenting annat än en simpel och tyvärr ganska allmän inledning till ditt lif, som först nu skall begynna. Vi vilja icke en gång tala mera derom, hör du? Hädanefter skall du hafva andra tankar, andra intressen. Vi skola nog hitta på råd. Gift dig med prosten Rein!
Sophie såg tviflande på henne, som om hon ej trodde sig hafva hört rätt.
— Ja, jag råder dig allvarligt att taga emot prostens anbud.
— Är det ditt allvar? Du råder mig dertill, du som ....
— Du som, kom ut med det du, som sjelf har haft en inklination, hvilken först måste krossas innan du böjde nacken under oket. Var det inte din mening? Hör, syster, jag vill säga dig något. Lägg väl märke till mina ord. Såsom unga flickor skapa vi oss alla några underliga, högst ensidiga begrepp om lycka. Det gifves likvisst blott en lycka och det är att bli gift med den vi älska; det gifves blott en olycka och det är naturligtvis att inte få honom. Detta är i sjelfva verket rörande nog. Vårt hjerta är ännu så rent och skärt, så svärmiskt, så fullt af himmelsk oförstånd, så alldeles odugligt för hvarje jordisk beräkning; intet under således att
