238
ord af hela sammanhanget, men det hela hade väckt en ohygglig känsla hos honom sjelf, och han frågade sig om han verkligen hade någon skuld i sin väns lidande.
Majsolen sken kraftfullare in i sjukrummet. Georg kunde sitta uppe. Vänner kommo och besökte honom. Der pratades och spelades kort. Lik alla reconvalescenter var Georg liflig och tog del i samtalen. Men Müller hade nu blifvit misstrogen. Denna liflighet smakade honom icke, och af ett visst hänsjunkande och stirrande midt under en sådan upprymd stämning, slöt han att en eller annan fix idé upptog Georg. Någon resa eller annat våldsamt steg kunde det icke vara; dagen, den ominösa dagen då Sophie skulle förenas med Rein var dertill allt för nära. Kunde han blott lyckligt och väl få patienten förbi denna, så vore han räddad. Georg hade kanske icke lagt så noga märke till dagen, första Juni, och sedan dess hade den alls icke varit nämnd dem emellan.
En ung intelligent svensk, som de begge kände, gästade just då Christiania. Müller ville bjuda honom samt några andra vänner tillsammans den dagen och fira Georgs första tillåtelse att vara ute, med en sexa i det gröna. Ett halft trä ostron och en låda fina viner, som blifvit skickade till Müller från en tacksam botad patient i en af småstäderna på vestkusten, kommo just som beställda till festen.
Det var dagen före den sista Maj. Synnerligt belåten med sin fiffiga plan, skiljdes Müller från Georg
