56
hållas inne. för att de icke skola komma åt det onda gräset. Det onda gräset är nemligen ett slags frodigt, förledande, mycket grönt gräs, som skjuter opp allra först om våren och som skall vara giftigt.
Gud bevare oss alla för det giftiga gräset! Amen.
V.
En svår väderlek hade några dagar fördröjt Sophies hemkomst, hvilken dock nu inträffade och väckte högljudd glädje i den stilla natten. Först påföljande förmiddag gick Georg med klappande hjerta utför trappan. Han fann Sophie i hvardagsrummet med modren och syskonen. Hon helsade på honom, likväl utan att närma sig. Georg visste icke om han skulle räcka henne handen eller ej; när man öfverlägger om sådant blir det för sent. Några allmänna välkomst- och höflighetsfraser blefvo vexlade, klagomål öfver vädret anfördes, och Georg, som kände sig illa till mods under den själsspänning hvari han befann sig, drog sig snart tillbaka. Han skyndade upp på sitt rum, tog fram »Örsteds handbok» och läste ihärdigt fördjupad deri flera timmar, afslutade derpå en vidlyftig redogörelse för Amtmannen och red sedan ut.
Först nu nödgades han lyssna till sina tankar. Hans möte med den nyss hemkomna hade visserligen varit högst flygtigt, men intrycket var dock
