86
och han rusade ut så häftigt att han nästan stötte omkull den inträdande Bröcher i dörren.
Nu bröt en klagovisa lös.
— Hvad tycker ni väl, Bröcher! ropade frun, allt var färdigt, vi väntade bara på er, och så faller den försupna karlen ner här som från skyarna.
— Vi får ta honom med, det blir ingen annan råd.
— Hvad det är retsamt! jämrade Amalia. Det var också ett infall att mamma skulle bjuda honom på frukost! - Var han inte nog tokig förut? — hvilken himlafärd detta eljest kunnat blifva. —
— Bed honom lika gerna följa med, bad Sophie.
— Ja, det är verkligen bäst. Vi kunna lika väl springa i det som krypa i det, sade Edvard. Bry er inte om honom, ni andra, jag tar honom på min andel, tillade han vigtigt.
Brandt kom stormande in. Victoria! nu är farvattnet klart. Blackan är inte mera halt hon än ni, fru Ramm. Det kallar jag att komma i grefvens tid. Här fattas ju dessutom kavaljerer för så många damer. Jag ser inte till herr Cold, hvar håller hans herrlighet hus?
Tåget satte sig i rörelse. Först for frun i en gigg med hushållerskan, för att kunna arrangera allt på förhand till sällskapets behof. Dernäst kommo begge systrarna till häst, ledsagade af kaplanen Edvard och Brandt, likaledes till häst, afslutade tåget. Amtmannen stod vänligt nickande uppe i fönstret. Han visade sig först nu, likasom det skrämda villebrådet vid hålans utgång lyssnar efter om faran snart skall vara öfver. Vid dylika
