Sida:Andra djungelboken 1915.djvu/40

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


ögonen som kol under de tunga, hornaktiga ögonlocken på toppen av det trekantiga huvudet, medan odjuret sköt fram sin uppblåsta, tunnlika kropp på sina kryckformiga ben. Därpå slog krokodilen sig ned, och hur van schakalen än var vid hans sätt, kunde han inte låta bli att för hundrade gången rycka till förskräckt, när han såg, hur fullkomligt krokodilen efterliknade en stock, som hade drivit upp på sandbanken. Han hade till och med besvärat sig med att lägga sig precis i den vinkel, som en naturligt strandad stock måste bilda mot vattnet, och därvid beräknat strömmens hastighet för årstiden, tiden på dagen och stället. Allt detta berodde naturligtvis blott på vana, ty krokodilen hade kommit i land endast för sitt nöjes skull; men en krokodil är aldrig fullt mätt, och om schakalen hade låtit lura sig av likheten, skulle han inte ha fått leva för att filosofera över den.

»Jag hörde ingenting, mitt barn», sade krokodilen, i det han slöt ena ögat. »Jag hade vatten i öronen, och så var jag också svag av hunger. Sedan järnvägsbron byggdes, har mitt folk i min by upphört att älska mig, och detta har krossat mitt hjärta.»

»Åh, de borde blygas!» sade schakalen. »Och så till på köpet ett så ädelt hjärta! Men alla människor äro sig lika i mitt tycke.»

»Ånej, det är nog stor skillnad på dem», svarade krokodilen saktmodigt. »Somliga äro magra som båtshakar, andra åter äro feta som unga scha... — hundar. Aldrig skulle jag utan orsak vilja smäda dem. De äro av alla slag, men långa år ha visat mig, att tagna i klump äro de mycket goda. Män, kvinnor och barn — jag finner intet klandervärt hos dem. Och kom ihåg, barn, att den, som bannar världen, han skall ock av världen bannad varda.»

»Smicker är värre än en tom bleckburk i magen. Men vad vi nu hört, är visdom», sade Adjutanten och satte ned ena foten.

»Betänk dock deras otacksamhet mot en så utmärkt herre», började schakalen inställsamt.

Begravningsentreprenörerna.

»Nånå, inte precis otacksamhet!» sade krokodilen. »De tänka inte på andra, det är allt. Men jag har lagt märke till, där jag legat på min plats nedanför vadet, att