dödat en randig apa. Hör nu på! Det fanns en varg, som var min fader, och en varg, som var min moder, och en gammal grå varg (inte så särdeles klok, och nu är han vit för resten), som var både min fader och moder. Därför säger jag» — han höjde rösten — »att när dholen kommer, om nu dholen kommer, skall han finna, att Mowgli och det Fria Folket vid den jakten äro av samma skinn; och jag bedyrar vid den tjur, som köpte mig fri, vid den tjur, som Bagheera betalade för mig i de gamla tider, som I av Flocken ej kunnen minnas, jag bedyrar, och träd och flod må höra och vittna, om jag sviker, jag bedyrar, att min kniv skall göra tjänst som tand åt Flocken — och jag tror inte den är så slö. Detta är min ed, och den har svurits av mig.»
»Du känner nog inte dholerna, människa med vargtunga», ropade Won-tolla. »Jag åtrår endast att klara min blodskuld till dem, innan de slitit mig i stycken. De draga långsamt fram, dödande allt på sin väg, men om två dagar skall jag åter ha hämtat en smula krafter och vara beredd att betala min blodskuld. Men vad er, Fria Folk, beträffar, så är mitt råd, att I dragen norrut och äten endast litet under någon tid, till dess dholerna tågat förbi. Det blir ingen sömn under denna jakt.»
»Nej, hör på Uteliggaren!» utropade Mowgli skrattande. »Fria Folk, vi måste tåga norrut och äta ödlor och råttor från standbankarna och för allt i världen akta oss för att möta dholerna. De måste göra slut på allt liv på våra jaktmarker, medan vi ligga gömda i norr och vänta på, att det skall behaga dem att ge oss vår egendom tillbaka. Dholen är en hund — och valp av en hund — röd, gulbukig, utan en riktig håla och hårig mellan varenda tå! Han räknar sex till åtta ungar i kullen, som vore han Chikai, den lilla springråttan. Ja visst, vi måste springa vår väg, Fria Folk, och tigga folken i norr om avskrädet efter dödad boskap! I kännen ordspråket: 'I norr ohyran, i söder Måsen!' Vi äro djungeln. Väljen, o, väljen! Det blir en god jakt. Till strid för flocken — för den fulltaliga flocken — för hemmet och kullen, för bytet och rovet, för makan, som driver rådjuret, och för den lilla, lilla ungen i hålan — till strid — till srid — till strid!»
Röda Hunden.
