108
tvifvel; men huru hade någon kunnat komma in i huset — dörren var igenläst — nyckeln hängde inne i stugan och låset var alldeles orördt.
Man undersökte och gissade på allt sätt och slutligen, sedan det blifvit ljusare, upptäckte man, i den nyfallna snön, spår, som af en qvinnofot, ifrån fähuset ned till sjöstranden; och förstod derigenom, att snön fallit medan nidingsverket föröfvats, efter inga spår voro synliga till huset.
Sjön hade endast legat några dagar och var ännu icke så stark att man kunde köra på den och högst få hade hittills vågat sig gående försöka den tunna isen.
Nu följde Olof spåren; de voro ensamma och tydliga, mera än halfva vägen till kyrkan; men der förlorade de sig, i en mängd andra spår, åt många olika håll och kunde de således icke eller derigenom vinna någon upplysning.
”Hvem kunde ha gjort dem så mycket ondt?” denna fråga uppsteg qvalfullt i deras hjertan och derinne stod ett svar ännu mer förkrossande än den.
Slutligen ihågkom Anna, att några dagar förut, då isen endast legat tvenne nätter, hade en gumma, som var mycket beryktad för trolldom, ankommit till Fagerö; när Olof och drängen varit i skogen. Anna hade då frågat hen-
