8
En synbar rysning genomgick flickans själ; hon suckade djupt och blickade upp mot gossen; som länge och medlidsamt betraktade henne; derefter stod han länge tyst och tankfull, liksom öfverlade han något.
”Jag går ifrån dig litet Anna!” sade han slutligen, ”men du skall sitta qvar tills jag kommer igen” tillade han och de friska rosorna brunno i högre färg på den fylliga kinden.
Skyndsamt ilade gossen öfver kyrkogården och, sedan han sakta tillslutit dess port, fördubblade han sina steg och stod innan några ögonblick vid den röda grinden, som förde till en, efter den tidens fordringar, ovanligt väl bygd bondgård, hvilken genom sitt tegeltak, sina rödfärgade väggar, sin så kallade kryddgård, med körsbärsträd och lysande ringblommor, prydligt och stolt, liksom höjde sig öfver de många, lägre husen, som stodo der så gråa och mosslupna och hvilkas stupande tak, med sina blommande taklökar, voro egarnes enda blomsterparterr.
”Jag är så hungrig mor!” utropade gossen, då han inträdde i hvardagsstugan ”och nu får jag tjärn-gäs” tillade han och torkade svetten ur pannan, då han såg modern sysselsatt, att, i den hvita enbyttan, inlägga det färska smöret.
Den så kallade, hvardagsstugan, var ganska rymlig, med trenne smårutiga blyfenster och de stora fathyllorna blänkande af blankskurade tenn- och kopparkäril, bland hvilka i syn-
