33
bannelser — men Anna sof i ostörd ro i de goda englarnes skydd, och uppslog glad det rena ögat, under den klara, åter molnfria himlen, stilla uppväckt af solstrålar och fågelsång.
Tredje Kapitlet.
Åtta år hade förflutit och kyrkovärdens gård hade för länge sedan, ur askan åter uppstigit i förherrligad gestalt och kallades af ägaren sjelf och derföre af många andra: ”herrgården.” Det tydliga och äfven af kyrkovärden nog förstådda straffet, hade icke det ringaste förbättrat honom — det var som ville han visa, att han kunde trotsa både Gud och menniskor. Oupphörligen mindre älskad och mera fruktad, började han, att allt tydligare framstå i sin rätta gestalt, hvartill den af pigan berättade historien, om hans grymhet mot Anna, icke minst bidragit. Alla beklagade mor Elsa, som skulle ”dragas” med en sådan man; men ingen visste eller ”genomträngde ändå hela tyngden af Elsas olycka, hvilken nu genom den äldsta sonens hemkomst, förskräckligt ökats; ty hans så kallade, lärdom hade varit af det slag, som försämrat i stället att förbättra honom.
