Sida:Anna 1846.djvu/47

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

41

tages — om hon haft den olyckan att blifva hustru till en;bondes, isynnerhet den så mycket ansedde egendomsbondens, son. Mor Elsa hade sett, att rikedomen icke skapar sällheten och, fastän hon aldrig hört det al oss så mycket begagnade ordet ”sympathi”, så förstod hon detta ords djupaste betydelse, och på den, och på Guds välsignelse byggde hon sitt barns lycka. Men Elsa kände förväl sin man, för att icke motse den storm, som hon fruktade skulle krossa de ungas kärlek. Hon hade derföre, då hon af Olof emottagit det frivilliga förtroendet deraf, föreställt honom fadrens ogillande af en förening med Anna, och, då hon hört honom, med det eldiga ynglinga-modet, det varma hjertat försäkra, att intet i verlden kunde förmå honom att afstå från Anna — hvarken hot, eller böner, eller arflöshet, då hade hon föreställt honom nödvändigheten alt förborga deras kärlek, och icke framställa den för fadren förrän Olof vore myndig och således egde rättighet att både tala och handla.

Olof hade ändteligen funnit det kloka i moderns råd och de älskande gömde, som de trodde, så väl sin sköna hemlighet, att intet menskligt öga kunde upptäcka den; men, när kan väl något sådant gömmas så, att icke den spejande nyfikenheten, den lurande afunden uppsnappar och kringsprider det, för att på det sättet störa och hämma kärlekens lycka?