86
bodde, hade gjort ett stort arf, i en annan del af provinsen, dit han nu ämnade flytta; hvarföre han ville sälja det fjerdedels hemman, som hittills utgjort hans enda rikedom. Olofs möderne var ungefär så mycket, som bonden begärde för sin lilla gård. Alla de inventarier, som fordrades för att, så väl in- som utvändigt, uppsätta det lilla hemmet, måste således anskaffas för lånta pengar och hvar skulle Olof taga dem? — Men hoppet har så många tillgångar — i synnerhet när kärleken uppeldar det? och mången hade före Olof börjat med skuld. — Han skulle arbeta — om några år skulle den vara betald.
En olägenhet kom dock Olof att tveka; stället låg på en ö, hvars område utgiorde det lilla hemmanets egor, och han fruktade att Anna icke skulle trifvas, så skild från den öfriga verlden.
Han rådgjorde med prosten och sin trolofvade, och det beslöts, att de, tillika med Olof, skulle ro dit, för att se stället och derefter taga ett bestämdt beslut.
Något mer än en mil från kyrkan, låg det lilla Fagerö, som fullkomligt förtjente sitt namn; ty ön var utmärkt genom sin yppiga växtlighet, sina djupa lundar, skiftande af alla möjliga trädslag, sina grönskande dalar, genom hvilka breda bäckar slingrade sig. Man kunde icke förstå, huru så mycken skönhet kunde rymmas på
