Hoppa till innehållet

Sida:Anna 1846.djvu/97

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

91

ga honom; ty han var gifven i flera vittnens närvaro, den lemnade nu Olof till en guldsmed för att, som Olof sade, göra honom blank som solen, och tänkte med outsäglig glädje på den stund, han skulle få sätta denna dyrbara ring på sin Annas hand.

Midsommarsdagen skulle Anna vara brud. Hon längtade allt mycket efter denna dag; icke blott derföre att alltid få vara med sin Olof: men hennes dagar på Adelsvik hade, sedan Majorens hemkomst från riksdagen, icke alltid varit så trefliga, ”Ni kunde ha’ et på annat sätt,” sade han ofta till Anna och öppnade henne de herrligaste utsigter af öfverflödig och präktig bosättning: men Anna tackade i sitt hjerta Gud för sin fattigdom och såg i tankarne så lugn och lycksalig sitt lilla Fagerö.

Genom Fröken Beatas böner skulle Anna blifva kyrkobrud. Hon försäkrade, att det vore skada, att icke visa en sådan flicka, som både för sin skönhet och sin dygd, med så mycken ära, kunde bära den vackra sockenkronan.

Riksdagsman förbjöd lysningen; men, ehuru mycket han krånglade, så hade han inga lagliga skäl och allt hvad han således vann, var några veckors uppskof och, som Olof på förhand beräknat faderns uppförande, så hade lysningen börjat så tidigt, att alla tre lysningarna ändå voro försiggångna, innan midsommar.