Sida:Anne på Grönkulla 1909.djvu/248

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Ett romantiskt äventyr.

klädsamt … Jag kanske pratar för mycket, Marilla? Värker det svårt i ert huvud?

— Mitt huvud är bättre nu. Men det var fasligt svårt nu på eftermiddagen. De här anfallen ha tagit sig för att komma allt oftare — jag är rädd att jag måste tala med någon läkare. Vad ditt prat angår, så tar jag det numera med lugn, jag har vant mig vid det.

På Marilllas språk betydde detta, att hon tyckte om att höra det.



XXVIII.
ETT ROMANTISKT ÄVENTYR.

— Du måste naturligtvis bli Elaine, Anne, sade Diana. — Aldrig skulle jag våga låta mig driva utför strömmen i en båt.

— Inte jag heller, sade Ruby Gillis med en rysning. — Jag tycker det är rätt livat att sitta två tre stycken i båten och låta den driva. Men ligga utsträckt på bottnen och låtsa man är död — aldrig skulle de få mig till’et. Jag skulle dö riktigt av förskräckelse.

— Och jag, sade Jane Andrews, jag skulle jämt och samt titta upp för att se, var jag vore och om jag inte dreve för långt. Och det skulle naturligtvis förstöra hela effekten.

— Ja, jag för min del är inte rädd, och jag skulle gränslöst gärna vilja vara Elaine, sade Anne. — Men egentligen borde Ruby vara det, därför att hon är ljus och har så långt och vackert guldgult hår. Det står ju om Elaine, att »hennes gyllne hår i vågor flöt» …

— Din hy är precis lika ljus som Rubys, för den delen,

— 238 —