Sida:Anne på Grönkulla 1909.djvu/257

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Faster Josephine som välgörarinna.

ihop några hemska saker — så’nt njöt jag mycket av förr … Piggsvinstårtan med smärtstillande liniment lärde mig att inte slarva, när man lagar mat. Mitt gröna hår kurerade min fåfänga. Numera tänker jag aldrig varken på mitt hår eller på min näsa — åtminstone ä’ det rysligt sällan … Äventyret i dag har tagit all romantik ur mig. Jag har kommit till den slutsatsen, att det inte lönar sig att söka någon romantik i Avonlea. Det gick nog för sig under den härliga riddartiden för flera hundra år sedan, men numera bryr sig folk inte om romantik … Jag är säker på, att Marilla mycket snart ska kunna se, hur jag förkovrar mig i detta avseende …

— Ja, det vore ju ganska roligt … sade Marilla utan någon starkare övertygelse i rösten.

Men Matthew, som suttit stum i sin vrå, lade handen på Annes axel, när Marilla gått ut.

— Du ska inte göra dig alltför olik dig själv, sade han, för då känna vi inte igen vår lilla flicka … Behåll du, vad som än må ske, en smula av det där du kallar … romantik …



XXIX.
FASTER JOSEPHINE SOM VÄLGÖRARINNA.

Anne befann sig på De älskandes stråt och höll på att driva hem korna från hagen. Det var en septemberafton, och alla öppningar och gläntor i skogen fylldes av solnedgångens rubinröda skimmer. Här och där dallrade en blekgul strimma på stigen, men den låg till större delen i skugga under lönnarnas valv, och gråviolett skymning hade lägrat sig under furorna. Vindarna lekte med deras kronor, och det finnes ingen underbarare musik på jorden än den, som om aftonen tonar från susande granar och furor.


— 247 —