De nya seminaristerna.
på att studera till inträde vid seminariet. Och de eleverna ämnar hon ge extralektioner en timme var dag efter skolans slut. Nu var hon här för att fråga Matthew och mig, om vi ville, att du skulle få vara med. Vad tycker du själv, Anne? Har du lust att söka dig in vid seminariet och sedan taga lärarinneexamen?
— O, Marilla! — Anne blev alldeles stel och knäppte ihop händerna. — Det har varit mitt livs dröm — det vill säga det senaste halvåret, alltsedan Ruby och Jane började tala om att läsa de kurser, som erfordras för att man ska bli antagen … Men jag har ingenting sagt, för jag trodde, att det skulle vara absolut hopplöst … O, vad jag gärna skulle vilja bli lärarinna! Men blir det inte förfärligt dyrbart? Herr Andrews säger, att det har kostat honom hundrafemtio dollars att få in Prissy, och Prissy var ändå inte dum i geometri.
— Den sidan av saken behöver du nog inte oroa dig för. När Matthew och jag togo upp dig, beslöto vi att göra vad vi kunde för dig och ge dig en god uppfostran. Jag håller på, att en flicka gör sig kompetent att förtjäna sitt eget uppehälle, antingen hon nu kommer att behöva det eller inte. Du får alltid ha ditt hem på Grönkulla, så länge Matthew och jag finnas här, men ingen vet, vad som kan hända i denna ovissa värld, och det är rätt så väl att hålla sig beredd. Därför får du vara med bland dem, som ämna söka sig in till seminariet, om du har lust, Anne.
— O, Marilla, tack! — Anne slog armarna om Marillas skuldror och såg allvarligt in i hennes ansikte. — Jag är er och Matthew så gränslöst tacksam! Jag ska läsa så flitigt jag kan och försöka att riktigt göra er heder. I geometri är det nog bäst, att ni inte vänta för mycket, men med det andra reder jag mig nog, om jag pluggar duktigt.
— Det kommer nog att gå bra för dig. Fröken Stacy säger, att du har lätt för att lära och dessutom är flitig.
— 262 —
