Välbeställd seminarist.
från Grönkulla med mitt pärlband. Jag vet, att Matthew har givit mig det och att med det följde precis lika mycket kärlek som någonsin med Hennes sidenklädda nåds i Ljusrött juveler.
XXXIV.
VÄLBESTÄLLD SEMINARIST.
Under de närmast följande tre veckorna rådde mycken brådska på Grönkulla, ty Anne skulle rustas ut innan hon for till seminariet, och det var många ting, som man måste samspråka om och ordna. Annes nya utstyrsel blev både riklig och vacker, ty den saken ombestyrde Matthew, och för en gångs skull lät hans syster honom hållas och gjorde inga invändningar. Än mer — en afton kom hon själv upp på östra gavelrummet bärande på sina armar ett förtjusande blekgrönt tyg.
— Anne, här får du någonting, som passar till en lätt, ljus klänning. Egentligen behöver du knappt en sådan, för du har ju många trevliga blusar, men jag tänkte, att du kanske skulle tycka om någonting riktigt fint, om du blir bortbjuden en kväll. Jag hör att Jane och Ruby och Josie ha fått vad de kalla »aftonklänningar», och varför skulle du vara sämre än de? Fru Allan hjälpte mig att välja tyget inne i stan i förra veckan, och Emily Gillis ska få sy det. Emily har smak, och hennes plagg sitta alltid väl.
— O, Marilla, så förtjusande! ropade Anne. — Tack, sötnos! Jag tror inte du borde vara så snäll emot mig — det gör det för varenda dag mera påkostande att fara härifrån.
Den ljusgröna klänningen syddes med så många volanger och rynkor och slåar som Emilys erkända smak förmådde anbringa. Anne satte den på sig en afton för att fägna
— 296 —
