Sida:Anne på Grönkulla 1909.djvu/99

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Annes erfarenheter i söndagsskolan.

en enda av dem med rynkade ärmar och en liten manschett … Rynkade puffärmar är så modernt nu … O, det hade varit en sådan känsla, vet Marilla, att ha på sig en klänning med rynkade puffärmar …

— Du får reda dig utan den känslan … Jag hade inget tyg att offra på puffärmen. Jag för min del tycker de äro löjliga. Tacka vill jag de enkla och förståndiga.

— Men jag vill hellre se löjlig ut, när alla andra människor göra det, än enkel och förståndig alldeles ensam, framhärdade Anne sorgset.

— Ja, tycke och smak kan ingen förta … Häng nu försiktigt in de nya klänningarna i din garderob och sätt dig se’n och läs på din söndagsskoleläxa. Herr Bell har skickat en Ledstjärna åt dig, och i morgon får du gå i söndagsskolan, sade Marilla och försvann förnärmad utför trappan.

Anne knäppte ihop händerna och såg på klänningarna.

— Jag hoppades så mycket, att en utav dem skulle vara vit med puffärmar, viskade hon med gråten i halsen. — Jag har bett om en — fast inte gjorde jag mig så stora förhoppningar just … Jag trodde aldrig Gud skulle ha tid att befatta sig med en liten föräldralös flickas kläder … Jag visste, att det var Marilla, som styrde om alltihop. Lyckligtvis kan jag låtsa, att en utav dem är av snövitt musslin med förtjusande spetsgarneringar och tre puffar på vardera ärmen.

Morgonen därpå kände Marilla, att hennes svåra huvudvärk var i antågande, och hon vågade därför ej gå till söndagsskolan med Anne.

— Du får gå ned och hämta fru Lynde, Anne, sade hon. — Hon lagar nog, att du kommer in i rätta klassen. Kom ihåg, att du uppför dig snällt och skickligt. Stanna kvar över predikan och bed fru Lynde visa dig din bänk. Här har du en cent till kollekten. Stirra inte på folk och sitt inte och

— 89 —