Här hafva nämligen staterna ömsesidigt förbehållit sig rättigheten, att den ena må kunna återsända sådana den andras undersåtar, som särskildt kunna falla honom besvärliga, tiggare, lösdrifvare och sakfällda förbrytare. Någon särskild lag rörande utleverering eger man i Sverige och Norge icke att rätta sig efter, och ej heller har det i dessa länder gjorts till något förbehåll för en traktats giltighet, att den först skall underställas representantförsamlingarne och vinna deras godkännande.
På grund af den fortfarande vidhållna grundsatsen om full ömsesidighet skall det i öfrigt städse inträffa, att den stat, som jemförelsevis gör de största svårigheterna vid medgifvandet af utleverering, kommer att bestämma innehållet i de till ett närmare fastställande af de ömsesidiga förpligtelserna ingångna traktaterna. Men härförutom skall det land, som med hänsyn till sin strafflag och sitt processväsende i en särskild lag fastställt de normer, som för dess del äro att iakttaga i ämnet, hafva större utsigt att utöfva ett dylikt inflytande på traktaternas affattning. Ty der sådan lag saknas, och allt är lemnadt i händerna på regeringen samt dess diplomatiska funktionärer, skall det alltid vara mera vanskligt att komma till några fastare rättsprinciper. Så har också varit förhållandet i Sverige och Norge. Och till stor del gifva våra utlevereringstraktater i sjelfva verket mera intryck af utländska lagar med bifogad svensk öfversättning, än hvad de egentligen gifva sig ut för att vara. En mängd uttryck och termer, egendomliga för rättsväsendet i det land, med hvilket de förenade rikena kontraherat, finnas använda, fastän de sakna sin motsvarighet hos oss. Man har fogat sig i anordnandet af ett för vår rätt fullkomligt främmande processuelt förfarande. Och man har stundom i så ringa måtto haft vår strafflags bestämmelser i ögnasigte, att man, åtminstone enligt ordalydelsen, från vår sida förbundit sig till utleverering i sådana fall, hvarest enligt vår rätt alldeles intet brott föreligger. Detta hindrar dock icke, att de förenade rikena under det fortsatta afslutandet af utlevereringstraktater tydligen så småningom tillegnat sig vissa principer, som härefter
